Det blev ett IW pass (indoor walking) imorse för mig. Ett kort pass, 40 minuter bara. 28 minuters träning. För mig innebär det ett kort och tufft konditionspass. Hjärtat får gärna vara på väg att explodera i slutet. Jag vill, efter varje pass, känna mig helt slut. DÅ har jag gjort ett bra jobb.
Idag sa ledaren efter 13 minuter - gå inte ut för hårt, ni ska orka hela passet.
Det är ett 28 minuters långt pass, jag har inte råd med att inte gå ut för hårt. Jag går hellre ut för hårt genom att slita som ett djur, för att sen ta det lite lugnare och återhämta mig och sen öka igen. Än att ta det lugnt och öka bara precis på slutet. Jag kör inte i 40 minuter för att komma till träning, för att sen göra ett skitjobb. Jag är där, på träningen för att göra det bästa jag kan, för att ständigt utvecklas och vara på väg. Det fantastiska med träning är att alla får träna hur dem själva vill och kan. Vill man köra två IW pass/veckan, samma tempo, samma motstånd, år efter år får man göra det. Men ofta glöms det bort eller rent utav så är det inte okej om man vill vara lite starkare, lite snabbare, lite bättre.